H Rider Haggard på svenska 1886 – 2016.

 

En bibliografi av Lars-Erik Nygren

Om denne svenske Rider Haggard Portal:
Tidigare sammanställningar i bokform 1978, 1987 och  2001
Denna internetversion reviderad i oktober 2008 

© Lars-Erik Nygren

Lars-Erik Nygren, Tågvirkesgatan 2, 232 35 ARLÖV
Tel 040 – 46 14 79  lars-erik.nygren @ comhem.se

Indhold:

Förord

Introduktion

Svenske Rider Haggardudgaver:

før 1900

1900-1925

efter 1925

Henry Rider Haggards böcker på engelska

Texter på svenska om Haggard och hans verk

        Allan Quatermain-böckerna

Förord

I föreliggande bibliografi är avsikten att redovisa alla utgåvor på svenska av Henry Rider Haggards romaner och noveller. Även texter på andra språk, men tryckta i Sverige, redovisas. Som alltid när man gör en bibliografi finns en uppenbar risk att alla utgåvor inte hittats. Kom­pletterande uppgifter emottas tacksamt!

Tidigare versioner av denna bibliografi har tryckts 1978, 1987 och 2001. Denna version är upp­daterad med de kunskaper jag fått sedan dess.. Jag har nu, precis som 2001, valt att för­teckna alla tryckningar av Haggard på svenska i tidsordning och med en numrering, bestående av tryckår samt löpnummer (på samma sätt som Ted Bergman gjort i sin förträffliga Sherlock Holmes-bibliografi). Det är en modell som gör det lättare att i efter­hand komplettera med fler uppgifter. Utgåvor som inte fanns med i bibliografin 2001 har utmärkts med texten ”NY!” i årtalskolumnen. Merparten av de nytillkomna utgåvorna utgörs av tidningsföljetonger.

I stor utsträckning utgör min egen Haggard-samling grund för uppgifterna. Därutöver har UB i Lund, Kjell Hjalmarsson, Arne Eriksson  m fl bidragit med värdefulla uppgifter. Varmt tack!

 
Lars-Erik Nygren

En introduktion

Henry Rider Haggard föddes den 22 juni 1856 som det åttonde i raden av tio barn. I sin ung­dom tjänst­gjorde han några år som tjänsteman och farmare i Sydafrika. Hans tjänst gav hon­om många tillfällen att resa runt i landet och lära känna befolkningen. Sedan han återvänt till England 1879 ägnade han sig åt advokatyrket och praktiserade som jurist i London. Han studerade också – på officiellt uppdrag – landets jordbruksförhållanden och skrev en redo­görelse om dessa. Senare reste han till Nordamerika för att studera Frälsningsarméns verk­sam­het där, vilket också resulterade i en bok. Så småningom drog han sig tillbaka till Norfolk, där han var född, och blev fredsdomare. Han adlades för sitt samhällsarbete, inte för sina romaner.

Hans första bok kom 1882: Cetewayo and His White Neighbours. Det var en faktabok om nyligen inträffade krigshändelser i Natal och Transvaal. Först två år senare kom den första romanen, Dawn. En större publik nådde Haggard emellertid först 1885 med sin tredje roman – King Solomon´s Mines, som blev en stor succé. Två år senare kom She, som befäste Haggards ställning som en av de största äventyrsförfattarna. Därefter skrev han regelbundet och fram­gångs­rikt ända till sin död. Hans senare verk har inte samma originalitet som de tidiga succéerna – en är t o m direkt barnslig (Mary of Marion Isle, 1929), och intresset för hans böcker avtog efterhand.

På senare år har intresset för hans böcker emellertid ökat på nytt. Hans fackböcker intresserar forskare som är intresserade av det sena 1800-talet och det tidiga 1900-talet, och hans spän­nande romaner upptäcks på nytt. De tidiga upplagorna är mycket eftersökta och betingar höga priser i antikvariat och hos bokförmedlare på Internet. Även i Sverige har intresset för Hag­gard återkommit. Författare som Kristoffer Leandoer, Sven Lindqvist och Per Wästberg har uppmärksammat Haggard i sitt skrivande.

Med intresset för Haggards böcker ökar också intresset för honom själv, hans liv och hans tid. I mångt och mycket präglas Haggards böcker av den inskränkta viktorianska moralen, men i många avseenden för han fram förvånansvärt moderna åsikter. Inte minst gäller detta hans Afrikaromaner, vilket säkert beror på hans ingående kännedom om den ursprung­liga befolk­ningen där. I boken Dr Therne (1898) propagerar han för att alla barn ska vaccineras mot smittkoppor.

Haggards bästa böcker skrevs under det brittiska imperiets guldålder. Engelsmän kolo­ni­serade okänt land och mätte sina krafter mot vildmarken och främ­mande, våldsamma folk­slag, för att vinna en förmögenhet – eller förlora livet. Man skulle civilisera en underutveck­lad värld, kristna, utbilda och styra befolkningen i områden där lag och ordning var långt borta. Det fanns inga kommunikationer, och resor tog lång tid. Gränserna mellan vad som var sant och vad som var fantasi var inte så klar för gemene man. Detta utgör en grund för Hag­gards ro­maner. Platserna, händelserna och människorna i hans böcker kunde mycket väl upp­levas som verkliga av dåtidens läsare – och fortfarande vill man nästan, som modern läsare, att de vore det än idag! Vid den här tiden hade det knappt skrivits några romaner med Afrika­motiv, utan det som funnits att läsa var de tidiga upptäckarnas reseberättelser, vilka var exotiska och spännande så det förslog!

Men Haggard skrev inte bara romaner om Afrika. Han skrev böcker med motiv från t ex det antika Egypten, det vikingatida Norden och aztekerväldet i det gamla Mexiko. Till detta kom­mer en hel del fackböcker, om t ex politisk historia, jordbruk och livet på landsbygden, och om resor han gjorde. Haggard var ledamot i flera s k ”Royal Commissions” (statliga utred­ningar) och blev med tiden en auktoritet på jordbruksfrågor. Till allt detta kom ett flitigt ar­tikel- och brev­skrivande.

Haggards romaner var som bäst spännande, med en snabbt berättad handling utan alltför många komp­lika­tioner. Böckerna tog oftast inte mer än någon månad att skriva. Personerna är enkelt beskrivna, men ändå levande. Bakom den stela ytan döljs mycket, som man förstår finns där men som inte kunde eller behövde utsägas i det viktorianska samhället. Intressanta är Haggards kvinnoskildringar. Hans förhållande till kvinnan påverkades starkt av hans olyck­liga kärlek till Lilly Jackson, som han träffade som ung, men förbjöds att träffa på nytt, och av hans förhållande till hustrun, som var plikttrogen och fantasilös. Bägge finns med i hans rom­aner, Lilly Jackson t ex som förebild till hjältinnan Suzanne i Swallow (1899) medan hans hustru får personifiera den trygga engelska hustrun: praktisk, lojal och fantasilös. Per Wäst­berg påpekar att skattkartan i King Solomon’s Mines kan tolkas symboliskt, som ett diagram över kvinnokroppen: unket kärrvatten symboliserar kvinnans brist på manlig skapar­kraft, mitt på kartan ligger brösten o s v; till och med kompassrosen ser ut som en utfläkt kvinno­figur.

Av Haggards 58 romaner och novellsamlingar har 29 romaner och tre noveller översatts till svenska. Av facklitteraturen har inget alls översatts, bortsett från ett par korta tidningsartiklar. Några av de översatta verken finns bara i följetongs- eller serieform eller starkt förkortade. En hel del av böckerna på svenska finns dessutom bara i äldre, svåråtkomliga upplagor. Det vore önskvärt att flera av dem kunde utges i nya översättningar och nå nya läsare.

I september 2007 upptäckte jag, att en av tre illustrationer i originalupplagan av Rider Hag­gards bok ”Morning Star” överensstämde med omslaget till andra delen av den svenska ut­gåvan med titeln ”Morgonstjärnan” från Nordiska förlaget 1911 (1911-02 i min Haggard­bibliografi från 2001). Illustratör är A. C. Michael.

Illustrationen var inlagd på den danska Haggardportalen, som enklast nås via Verneportalen (www.jules-verne.dk). Bjørn Larsen, som svarar för portalen, har bekräftat, att även omslaget till del 1 motsvarades av en av Michaels illustrationer i den engelska upplagan. De svenska omslagen till ”Morgonstjärnan” är signerade endast med initialerna TS eller möjligen ST (bokstaven S slingrar sig om T:et). Ett antal av Nordiska Förlagets omslag bär denna signatur. Vad bokstäverna står för, har jag inte lyckats utröna, men det ligger nära till hands att tro att flera av dem skulle kunna ha sitt ursprung i de utländska upplagor som NF använde som förlagor vid över­sättningen. NF:s 25-öresserie var ju en lågprisutgåva med pressade kostnader, och man kan väl anta, att man använde kostnadsfria (?) utländska förlagor där sådana fanns, och betalade svenska artister endast när det inte gick att få fram ett omslag på annat sätt. Kanske är fler av Nordiska förlagets Haggard-utgåvor förseddas med engelska omslagsillustrationer.

Här är tidskriften "Den enskilde" som fanns på antikvariat.net häromdan! Det är ett intressant exemplar, som kanske varit utgivares, Richard Heijlls eget - det finns korrekturanteckningar i exemplaret.

Det som gör skriften intressant är ett förmodat bidrag av R. Haggard: "Det nya Utopia", som anges vara skrivet år 1892. Trots flitigt letande i Whatmores Haggard-bibliografi har jag inte funnit någon tänkbar originalartikel av Haggard som kan motsvara denna. Min teori är att det är Heijll som "fabricerat" artikeln? Vad säger portalens Haggard-experter? Förekomsten av korrektur-ändringar tyder ju på det!

Bifogar scan av omslag och artikelns första sida.

Haggard - som inte kom ut.

Svensk Bokhandels-Tidning, som gavs ut av bokhandlarföreningen, brukade kring förra sekelskiftet ha "kollisions-annonser": bokförlag annonserade om vilka böcker de höll på att översätta eller trycka, för att förhindra att andra också gav ut samma bok. I januari 1900 och 1901 fanns de bägge avbildade annonserna för två Haggard-berättelser.

"Boernas barn" var tydligen tänkt att komma som följetong i Aftonbladet. Av detta blev ett par korta artiklar om Sydafrika i tidningen - någon följetong har jag inte funnit. Och vilken originaltitel ?

"Lysbeth" annonserades av Gernandts bokförlag, som aldrig gav ut boken. Däremot gick den som följetong i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Något har alltså inträffat som lagt hinder i vägen...